Пер Лагерквист «Aftonland»

Allt är så underligt fjärran idag

Det är om aftonen man bryter upp

Vid färdens sista rast, i aftonhuset

Engång skall du vara en av dem som levat för längesen

Du sträcker ut din skymningshand

Allt skall glömmas. Alla mänskoöden

Hjorten ser förundrad ner på jägarn

Skuggor skrider genom mina riken

Övergiven av morgonhimlen och stjärnorna

I ökenlandet, vid det dödas sjö

Omgiven av tomhet

Jag ville vara en annan

O människa, du brunn där stjärnor speglas

Gissa din gåata, lillebror

Du människa som står vid stranden av mig

Mit längtan är inte min

Jag lyssnar till vinden som sopar igen mina spår

Där vandrar fjärran på blåa stigar

Då bryts murarna ner

Du vinergata över själens ensamhet

Jag ville vara en annan

Jag är den som fortsätter

Du som fanns före bergen och molnen

Tillfällig som en vallmo, som vecket i en vandrandes käder

Vem har gått före mig här och ristat alla dess tecken på

Hans skugga föll över jorden

Vem gick förbi min barndoms fönster

Överallt, i alla himlar finner du hans spår

Vad upplevde jag den kvällen

Med gamla ögon ser jag mig tillbaka

Sär mig du eviga stjärna

Det mesta är så betydelselöst

Som molnen

En främling är min vän, en som jag inte känner

Vad är djupt som saknad

Den gud som inte finns

Det är inte gud som älskar oss, det är vi som älskar honom

Om du tror på gud och någon gud inte finns

Spjutet är kastat och vänder aldrig tillbacka

Öppna ditt hus för mig

Det är bara det glödande

Låt min skugga försvinna i din

Håll mig i din okända hand

Att hjärtats oro aldrig må vika

Från mitt väsens yta blåser han bort den gråa hinnan

Det kanske var en dag som alla andra

Nu är det sommarmorgon

Morgonriket med sin himmel av honung

Tacka vill jag blommorna och molnen

Den döde (Allting finns, blott jag ej längre finnes...)

Morgonen (Älskliga varelse, morgon, med rosenläppar...)

Skapelsemorgon I (Fägelunge lyft din vinge...)

Skapelsemorgon II (Jag är fågelungen som inte är född i något bo...)

Skapelsemorgon III (Med smärta vaknar vi blommor till vårt liv på marken...)

Skapelsemorgon IV (Jag är en sky, en sky i jordens himmel...)

Skapelsemorgon V (Jag är himlen. Jag sluter in allt i min blåa kappa...)

Skapelsemorgon VI (Jag är den mörka stjärnan jorden...)

Skapelsemorgon VII (I mig blåste han in sin ande...)

Skapelsemorgon VIII (Jag är stjärnan som speglar sig i dig...)

Skapelsemorgon IX (Ja är handen som fågelungen lämnade...)

Gammal genius (Tunga är vingarna...)