Пер Лагерквист «Genius»
Liv, ring samman din människoätt
Se människan, på nyrest kors
I urtidsnattens mänskohåla
En mor som hämtar in om kväll
Att leva i en annan tid än denna
Vi lever som i skuggan utav livet
Kanske det onda har en evig boning
I mörker föddes livet, natt det höljde
Uråldrig är den bäg vår tanke följer
Min tanke törstar efter livets källa
Som en sårad man vid vägen
Ödesnatt, då stjärnan vilar
När förlåten rämnar och guden blir sedd
O evighet, rör med din mörka vinge
O stilla sång ur själens katakomber
Sent i kvällen förs till bålet
Ensam såsom aftonstjärnan
Du min själ bliv aldrig stilla
Vem är du som står bortvänd?
Aftonport till evigheten
Du liv som skulle vara glädjens hem
Du sommarstund då livet själv blir sång
Solig stig är full av under
I livets sommarrike
Fredlös dömdes han av mänskor
Ljus är den famn som mänskotanken söker
Att livets varma källor inte glömma
Så enkelt, stilla är kanhända livet
Inunder andra stjärnevalv än detta
Djupt i skogen ligger skjuten
Svävande på havet i halkyonisk frid
Engång i evigheten okänd sitter
Vem mäter vårt ödes djup?
Det är i oss som allt skall uppenbaras
Se stjärneärar tågar bort
Allt står emot evighetsgrunden
Mater dolorosa (Beslöjad, stilla hon handen stöder...)
Vid betraktande av sommarhimmeln (Du blåa djup, du djup av bara himmel...)
Genius (Knappt anad framför oss skrider...)
Отзывы читателей
Рейтинг отзыва